BUM

Årets största utmaning och efteråt så kan jag konstatera att det verkligen var mitt livs tuffaste lopp. 87 km från Skatås till Borås.
Start i Skatås och banan följer Vildmarksleden till Hindås och därefter Sjuhäradsleden till Borås. Det var rejält blött i skogen. Temperaturen låg nog runt tio grader och jag skulle tippa att det regnade ungefär halva tiden under loppet. Det var alltså ingen värme att klaga på. Gyttjan vi sprang i var däremot väldigt jobbig. Kändes som att vi sprang i ett dike större delen av banan. Andra halvan var väl något mer lättsprunget men då var krafterna borta så det hjälpte inte mycket då.
Till en början tog jag rygg på Patrik Brants. Det gick förstås fort men hade absolut inga problem att följa. Efter bara några kilometer började det göra riktigt ont i vänster knä, löparknäet. Efter ca 6 km så blev jag riktigt orolig. Kunde inte springa normalt utan fick slita och halta fram. Som tur var hade jag med en värktablett så jag stoppade i den och drog ner på tempot och släppte därmed Patrik. Det gick troligen för fort för mig ändå även om det inte kändes så just då. Hade ju tänkt att försöka vara med till Hindås i varje fall. Tabletten gjorde susen och efter ca en halvtimme kändes inget i knäet längre. Det som däremot kändes var att jag inte hade dagen. Inte alls som jag hade för fyra veckor sen på Soteleden. Då kunde jag trycka på hur som helst men icke denna dag. Dagsformen är svår att styra över... Fram till Hindås hade jag i alla fall ett någorlunda tempo. Där hade jag istället andra problem med felspringningar vid ett par tillfällen. Ganska irriterande. Tappade tre minuter på det i Hindås.
Efter Hindås orkade jag inte pressa längre utan det blev mer att hitta ett bekvämt men ändå någorlunda effektivt tempo som tog mig framåt. Efter ytterligare ett par felspringningar kom en annan deltagare ikapp mig vid Fjälla strax före Sandared. Han tog dock inte rygg på mig utan blev efter ganska snabbt. Trevligt att få lite sällskap även om det var bakifrån men icke.
Vid kontrollen vid Abborrsjön fick jag reda på att jag låg tvåa. Det var glädjande. Fick en liten kick men farten gick inte att göra mycket åt för det. Mentalt var det dock positivt och det var till mycket hjälp resten av loppet.
Efter sista kontrollen Nordtorp efter 70 km kom nästa deltagare ikapp mig. Han kom fort och jag tyckte det var konstigt för jag hade inte sett någon bakom och eftersom jag hade kollat bakåt flera gånger strax innan. Han gick dock inte om konstigt nog. Efter ett tag stannade han och sen såg jag honom inte på ett tag. Inte förrän jag blev lite tveksam i Ekås, strax före Hestrastugan. Det var några markeringar där som jag så var nerrivna vilket gjorde det lite extra svårt. Då var han plötsligt där och sen bara susade han förbi. Jag hade fortfarande pallplatsen så jag låg bekvämt kvar i samma tempo. Sen kom några uppförsbackar på Rya åsar och då körde jag lite och var plötsligt ikapp. Jag hade säkert tappat en minut innan. Sen svängde vandringsleden höger men han sprang rakt. Det var nog en orange markering på ett träd rakt men det var ju leden vi följde så jag tog höger. Ensam resten av banan och jag såg inte till honom mer. Tydligen blev jag trea i mål och när jag sedan kollade tiderna var jag fem minuter efter honom. Och tyckte jag ändå att jag sprang på lite mot slutet. Där var det många som sprang fel och där var det riktigt dåligt att det inte var bättre snitslat. Dom kunde ju iaf talat innan att vi inte skulle följa leden på ett ställe, då vi skulle göra det hela banan för övrigt. Det var flera andra som tappade tid och placeringar där. Det visade sig efteråt att det var ytterligare ett ställe där vi tydligen skulle avvikit från leden där den gick över en mosse… suck. Totalt blev det 15 minuters extra löpning vilket inte kändes helt nödvändigt då det var tillräckligt långt ändå.
Målet var efterlängtat och efteråt var det dusch, bastu och mat. Leran gick inte att få bort. Den satt för hårt. Jag hade egentligen inte ont någonstans vilket var skönt. Benen var dock helt slut så det var behövdes en ordentlig ansträngning för att röra sig. Speciellt uppåt. Tur det finns hissar i Borås. Maten gick ner och efter den fick jag pris. Pokal, necessär och strumpor.
Tiden blev 9:12. Det är länge. Det var långt. Väldigt långt. Kan inte alls förstå dessa som sprang både fram och tillbaka (16 mil). Obegripligt med tanke på hur själv kände mig efter nio mil. Patrik vann på 7:57. Imponerande!
Resultat
Patriks Brants racerapport